Turkietblogg

Jag berättade för henne att det känns som att jag får sparkar ner i musen och det känns inte troligt att bebisen gör YMCA där nere precis. Huvudet borde ju ha fixerat sig. Hon försökte känna efter barnet men attans vad ont det gjorde. Hon tog ett ultraljud på mig och bebisen låg sååå fint i säte, alltså med benen nedåt. Jag är i vecka 35 så nu blev det lite bråttom. På måndag nästa vecka ska jag till Karlskrona förlossning på ett vändningsförsök. Jag blev direkt lite nedstämd men nu när man smällt det lite så känns det ok. 50/50 chans att ett vändningsförsök fungerar. Nästa problem är ju om bebisen verkligen stannar i den vändningen sedan eller vänder tillbaka, som är vanligt. Misslyckas det blir det ett planerat kejsarsnitt. Det grämer mig lite men sådant är livet. Man kan inte alltid få som man vill :) Och föda i säte finns inte på kartan! Vi får helt enkelt hålla tummarna. Vi ville ändå ge det en chans veckan ut. Jag ska ha telefonkontakt med min barnmorska om jag slutar få "fötterna i musen" så kollar vi med ytterligare ett ultraljud. Då kan vi ha haft tur :) Dock känns det inte så troligt men visst lever man på hoppet.

Ut kommer ju vårt lilla underverk ändå. På ett eller annat sätt :)