Turkietblogg

Jag och pappa tog båda hundarna till veterinären imorse för att ta bort tandsten.

När vår äldste, Wilma, hade fått lugnande och veterinären skulle lyfta henne, kände hon något konstigt i magen. Vi tog röntgen direkt och eftersom hon har opererat för juvertumörer innan tänkte vi att det var det.

På röntgenplåtarna visade det sig att cancern hon haft i juverna hade spritt sig till mjälten, vilket är vanligt. Hon hade en tumör i magen stor som en liten boll. En blodfylld tumör som inte går att göra någonting åt. När den spricker förblöder hunden på 1 minut. Veterinärens råd var att låta henne somna in.

Jag brast i tårar och blev helt chockad. Vad fan är det som händer? Varför måste djur tas ifrån en till slut? Varför kan de inte vara hos en förevigt? 

Eftersom tumörens storlek gjorde att den när som helst kan spricka, fanns det ingen annan väg att ta än att låta vår Wilma somna in. Direkt. När hon ändå hade lugnande i sig. 

Vi åker iväg med två hundar och kommer hem med en. Jag förstår inte. Vår älskade, busiga och knasiga Wilma! Det går inte att beskriva hur ont det gör i hela kroppen. Jag är så tacksam att jag fick pussa dig hejdå. Snälla, förenas nu med Ebba i himlen. Mina fina. Tårarna slutar aldrig rinna för er..