"Är det inte dags för er snart?"
Att bli gravid var för oss en självklarhet.
Man hade liksom inte i tanken att det kunde vara svårt eller ens fungera på rätt sätt. Man tänkte att det skulle vara så enkelt. När vi sa till varandra att nu kör vi! Nu är det dags! så visste vi inte vad som väntade oss. Efter vårt första försök fick jag mens och jag tänkte inte ens på ett graviditetstest då. Det var första gången tanken slog mig att det kanske inte kommer fungera för oss eller ta lång tid. Jag blev ledsen när jag fick mens. Jag trodde att jag var gravid för jag kände mig allmänt konstig. När mensen var över tog vi nya tag, utan att räkna dagar hit och dit. Och så uteblev mensen och vi tog ett graviditetstest. Plus! Vi har lyckats! Eftersom mensen kom strax efter vi försökt första rundan så tänkte jag jättemycket på missfall. Jag var så rädd att få det. Vid minsta lilla överpresentation trodde jag att det skulle komma. Varenda gång jag kissade vågade jag knappt titta på pappret.
Vi skrev in oss på BVC, fick förklarat för oss vilken vecka vi kunde tänkas vara i. Sedan var det den långa väntan fram till ultraljudet. Det häftigaste jag varit med om. Och inte nog med det. Vi blev flyttade tre veckor. Efter uträkning så var jag gravid redan när jag fick mensen!! Något jag hade på känn innerst inne eftersom jag mådde som jag mådde men Burak trodde att jag bara överdrev.
Nu i efterhand så tänker man mycket på vilken tur vi hade fast vi trodde vi inte lyckats. Det får en att få mer förståelse för de par som har det svårt att bli gravida, om de ens blir det. Man ska inte ta för givet att det är så enkelt. Jag tänker mycket på att aldrig mera uttrycka mig med det rätt vanliga uttrycket "är det inte dags för er snart?". Vem vet. De kanske försöker just nu, de kanske har försökt länge, de kanske har åkt in och ut från sjukhuset senaste veckan du just frågat.. Råkar jag av misstag uttrycka mig så, kommer jag på mig själv snabbt och blir arg på mig själv. Uttrycket har uppkommit i situationer när jag träffat på någon bekant som gratulerat och samtalet till slut blivit stelt och man inte vet riktigt vad man ska säga. Jag skäms så för mig själv efteråt.
Det är ett sorgligt uttryck som inte borde användas egentligen. Tänk er för. Tänk er för vad ni säger till andra. Jag har själv gjort misstaget så många gånger.
