Gott nytt år!
Önskar jag och B från Alanya! :-)
Kommentarer
Postat av: linnea
Hej! Kom in på din blogg när jag sökte på att bli förälskad i en turkisk kille. Jag kom hem igår efter en vecka i Marmaris. Andra dagen åt vi på en restaurang där hockey visades, en som jobbade tänkte jag direkt wow om. Han kollade mig rätt in i ögonen och vi smygtittade på varandra hela tiden. När jag skulle gå därifrån frågade han mig vad jag hette. Jag sa bara mitt förnamn och dagen efter fick jag reda på att han letat på facebook i 5 timmar för att hitta mig ifall vi inte skulle ses igen. Jag va på den restaurangen varje dag. En kväll när han slutade fick vi 20 minuter på oss att prata (mamma var orolig) Vi pratade massor på den korta tiden och vi klickade direkt. Han följde mig ända hem till mitt hotell för att inget skulle hända. Sedan träffades vi varje kväll efter hans jobb. Blev dålig en dag när jag låg på deras solstolar och han gjorde allt för mig. Bjöd mig på frukt, vatten och mat och satt i skuggan med mig.
Sista kvällen åt min familj på restaurangen som låg bredvid eftersom vi lovat det första dagen. Jag grinade hela tiden, tårarna bara sprutade. På andra sidan väggen fanns killen som mitt hjärta slog flera slag extra när jag såg.
Han slutade 24 den kvällen och vi gick först hand i hand längs strandpromenaden. Sedan åkte vi till ett väldigt fint ställe och satte oss vid havet. Han höll om mig och det pirrade i magen på mig. Vi träffades till 5 på morgonen och tårarna sprutade på både han och mig när vi sa hejdå och han släppte av mig vid hotellet.
Jag grinade hela bussresan till flygplatsen och hela vägen tittade jag på kort på oss två. När vi landat och jag slog igång telefonen hade jag fått ett sms: har du kommit hem? Jag vet inte hur jag ska kunna jobba, min glädje försvann med dig. Jag saknar dig redan.. Sedan pratade vi i telefon igår kväll innan han skulle sova. Jag blev så glad av att höra hans röst.
Idag har vi pratat hela dagen, när han fått tid på jobbet. Jag saknar han enormt mycket och det känns som att halva jag är kvar i Turkiet. En vecka är kort, men vi klickade direkt och det var som att vi känt varandra hela livet.
Det känns sådär nu, innan jag åkte sa morfar: "kom inte hem med någon turk nu" Jag vet att han är muslim och att då lever man på ett annat sätt. Men jag kan inte släppa honom. Samtidigt som allt skrämmer mig. Jag är föresten 20 år och fyller 21 i sommar så är även vuxen och kan ta skapligt egna beslut :) haha
Har du något som helst tips på vad jag ska göra? Ska jag våga följa mitt hjärta?
Svar:
Rebecka
Postat av: linnea
Hej igen!
När jag skrev och även någon dag efter var mamma helt emot att jag vill träffa han igen. Men nu har hon ändrat sig för hon ser hur lycklig jag blir när jag hör från honom. Vi skriver hela dagarna när vi får tid. Och varje kväll pratar vi med varandra i telefon. Minst en halvtimme varje kväll. Känns verkligen som att jag känt honom flera år.
När jag kom hem var jag ändå lite osäker på om han var seriös. Om det bästa kanske var att glömma för att han kanske var med en annan svensk tjej. (som så många sa till mig här hemma, och tyvärr tar man ju alltid åt sig lite) Men han skriver till mig så fort han får tid på jobbet och han ringer mig när han är kvar på jobbet så jag inte ska ha somnat.
Mamma har lovat mig att följa med till Turkiet i september, då det är lite mindre folk. Så jag kan träffa han så mycket det bara går. För hon vill inte att jag ska åka själv, så hon har väl inget val ;)
Jag träffade även hans lillebror när jag var där. Han sa att han aldrig sett, Tarju, som "min" heter så glad. Så jag ska helt klart ta chansen, han kan ju vara den rätta :)
Tack för svaret! Kram :)
Svar:
Rebecka
