Svårt att ta in
Jag tycker fortfarande allt känns helt overkligt.
Benjamin har snart varit med oss i tre veckor och förgyllt våra dagar. Det känns som en dröm men denna drömmen kommer ju inte ta slut. Han är här och han är vår gosse. Det är så mysigt. Man ser att han växer för varje dag och jag vill bara stanna tiden.
Det är emellertid svårt när Burak inte är hemma. Är Benjamin ledsen och jag försöker med allt jag brukar men det inte blir bra, då är det skönt när Burak finns här. Man blir lite frustrerad för man vill inte han ska vara ledsen men ibland förstår man inte signalerna. För det mesta har vi en riktigt nöjd pojke :)
Jag själv mår otroligt bra annars. Förutom att det kan börja ömma lite i snittet om jag ansträngt mig för mycket. Det är verkligen svårt att ta det lugnt. Man vill så mycket nu efter att i stort sätt vart soffliggandes sista veckorna av graviditeten. Det är så mysigt att hålla på i trädgården när Benjamin sover så gott i vagnen tex.
Dessa gosiga händer och fingrar <3
