Turkietblogg

Ena dagen superglad, andra dagen superirriterad, tredje dagen superdeppig.. Och så går det runt. Mina bra dagar kan jag inte sluta skratta, på irriterade dagar vill jag göra andra arga och på deppiga dagar tvekar jag på sådant som jag egentligen är hårt fast vid vad jag tycker. Man känner sig som ett vrak och man är så medveten om vad man säger och gör men ändå agerar man emot hur man som person är. Rätt konstigt vad som kan hända med ens kropp. Jag har börjat få hjärtklappning ibland och känslan av övergivenhet. Jag tror det beror på lite inre stress inför bebisens ankomst nu. Man kan inte tro vad det som kommer hända och vad som kommer att förändra sitt liv för alltid. Jag blir så beroende av Burak när detta händer. Han måste avsluta det han gör och bara hålla om mig eller på natten bara lägga en arm på mig. Häromkvällen fick stackarn inte lov att sova. Jag hade nästan panik över att han skulle somna för då skulle han flytta armen från mig eller vända sig om. Jag vaknar ofta mitt i natten och ser till så han vänder sig om så jag kan krypa in hos han. En trygghet. Ibland lindar jag in hans ben runt mig så han inte kan röra sig haha. Ja Gud, så lustigt det låter nu när man skriver ned det men det är sådant som kan uppkomma när man är gravid. Alla dessa känslor som bara flyger stenhårt åt alla håll.