Turkietblogg

Vill inte Burak att du ska bli muslim?

Jag har fått frågan ett hundratal gånger och lär få fortsätta förklara för ytterligare hundra man. 

Muslim, jude, kristen osv är inte något man bara blir. Man måste ju tro på det och känna det i sig. Burak var född muslim, som jag var född kristen. Burak blev inte religiös på riktigt förrän 2013, skulle jag säga. När vi träffades var han inte religiös, inte under vårt första år. Men så en dag ville han bli det och han kände det inom sig. Han har alltid trott på Gud men aldrig på det sättet han gör nu. Nu ser han allt med andra ögon. 

Förut hade han sitt liv i Turkiet och med den rutinen. Allt bara flöt på och han hade fantastiska år i Alanya med sin bästa vän. De levde de typiska tonårs åren. Precis som en annan fast jag var i Sverige, ovetandes om att jag skulle träffa min solbrända själsfrände en solig dag på en tropisk strand.

När Burak blev religiös började han uppskatta livet mer, han började se det med andra ögon. Han kände så klart ett ansvar över mig. Han hade träffat mig, han visste så väl som jag att vi en dag skulle gifta oss och skaffa barn. Han började känna att livet hade tagit en annan vändning och att det var så här livet skulle vara. Jag har frågat honom en gång vad som hände med honom, vad blev skillnaden. 

Då sa han;

"Förut i min vardag tänkte jag inte på att uppskatta det jag såg eller gjorde. Veckorna och åren bara gick. Jag var lycklig men jag kände ändå inte den lyckan. Nu när jag slår upp ögonen uppskattar jag att vi är friska. När jag går utanför dörren uppskattar jag solens strålar eller regnets droppar. Världen behöver båda. Varför ska jag klaga när det regnar? Tänk så hade det inte gjort det. Då tittar jag upp och tackar Allah." 

För Burak att bli religiös var den känslan av den speciella lyckan han sökt förut. Han är mer tacksam över livet. När han tar fram sin bönematta ber han till den guden som han känner han har allt att tacka för. Det är en avslappning för honom att ha de där stunderna under dagen som han tar fram mattan.

Burak är muslim, vill inte han att du ska bli det då?

Jag har försökt. Jag har försökt sätta mig in i det för att förstå mer för att stötta min make. Precis som andra partners stöttar varandra genom att tex. gå på sin mans basketmatch. Det finns ingen skillnad. Jag har berättat för Burak många gånger att jag har läst på och försökt förstå. Däremot hittar jag inte det just jag söker. Jag hittar inte den lyckan som Burak gjorde. Ibland blir jag frustrerad för jag vill förstå bättre men då säger alltid Burak.

" Du måste känna det i dig. Även om jag hade velat att du skulle bli muslim så kan du ju inte bli något om du inte själv känner det inom dig." 

Det är så rätt! Han har så rätt!

Jag känner många där mannen insisterar på att flickvännen måste bli muslim, eller tvärtom, innan de gifter sig osv. Men då har de inte förstått. Då vet de inte innebörden. Det är lätt att säga jag är muslim, jag är kristen.. För Burak säger man inte bara så.

Jag äter inte gris, jag dricker inte alkohol, jag använder ingen tobak. 

Är jag då muslim? Ja, tydligen för andra. Jag har valt det. Jag har valt för att jag har känt att det är rätt för mig. Ändå måste jag förklara mig. Alltid. 

Det var mycket fördomar kring vårt förhållande i början just för att Burak har en muslimsk tro. Efter att de lärt känna Burak har de ju förstått vilken bra människa han är. Får verkligen en muslim gifta sig i kyrkan? Det gjorde vi. Det gjorde vi för att vi ville. Burak är en troende muslim och då måste han vara öppen för andra religioner. Han kan inte gå runt och göra skillnad på folk för att de har annan tro. Det, om något, går ju emot hans tro. 

Jag kan skriva i all oändlighet om detta ämnet. Någonstans måste jag alltid sluta.