Turkietblogg

Jag har varit inne och streckläst lite olika bloggar nu med tjejer som har turkisk pojkvän.
Jag möter samma visa i varje blogg  och det har gjort mig riktigt förbannad nu.
Många tjejer har fått förklara åter och åter igen och stryka dessa fördomar som uppkommer, andra tjejer har fått ryggen vänd mot sig.

Vad är det folk inte förstår?
Jag har aldrig någonsin haft fördomar om någons förhållande.
Det är ju upp till var och en!
Jag har haft svenska pojkvänner och ingen har sagt ett ord förutom när jag verkligen blivit illa behandlad.
Det uppskattade jag enormt och det vet de som vet vad jag gick igenom.
Att jag sedan träffade en muslimsk turk i ett annat land är ju inget man kan styra över.
Om hjärtat känner att det är rätt och även hjärnan så har ju ingen annan med det att göra!
Det var då det blev en himla massa spekulationer och prat, att Burak är annorlunda för att han är muslim.
Det var snack om att han kommer bryta ner mig psykiskt för det är så muslimer “går till väga för att få kontroll.”
Jag ska tala om för er att jag har aldrig blivit så psykiskt nedbruten som i mina förra förhållanden med svenska killar.
(Jag talar inget illa om svenska killar, jag vill bara styrka att bara för att man är muslim betyder inte det att man behandlar sin flickvän illa. Jag drar inte alla över samma kam).
Och bara för att han är muslim betyder inte det att han går exakt efter “muslimska regler” eller koranen.
Sverige är kristet men är det någon som följer de “kristnas lagar“?
Burak och hans familj är en Svensson familj fast turkisk.

Muslimska män, speciellt turkiska, är enormt trevliga, hjälpsamma, romantiska och uppvaktande.
De har en helt annan bild av hur man tar hand om en kvinna, det kan jag hålla med om, men bara till det positiva tycker jag.
En kvinna vill känna sig trygg och det får muslimska pojkar lära sig från små barnsben.
De känner att det är deras plikt att beskydda sin kvinna och få henne att känna sig trygg.
Burak säger aldrig till mig vad jag får göra och inte får göra, som många tror.
Han råder mig endast för att beskydda mig.
Jag tror denna trygghet gör att många europeiska och skandinaviska tjejer blir så upp över öronen förälskade.
Många har ju i sitt huvud att muslimska män låter frun stanna i hemmet och inte gå ut, vilket verkligen inte är sant.

Till exempel,
Jag mår verkligen inte bra över att gå till stranden den lilla vägen för den kryllar av ogifta turkiska, europeiska och skandinaviska män som mer än gärna hojtar, tutar, stannar, skriker bla bla bla.
Jag tycker detta är jätteobehagligt för jag känner mig utsatt och förföljd.
Burak säger därför alltid till mig att ha mobilen i handen och jag har nummer till olika personer som jag kan ringa med en gång om jag känner mig väldigt utsatt.
Dessutom hoppar han av jobbet ibland för fem minuter för att hämta mig.
När jag vill gå hem ser han till att jag kommer på bussen.
Det är bara två hållplatser men jag känner mig trygg och slipper skrikandet och tutandet.

Häromdagen kände jag lite att jag fick nog.
Att jag inte ska kunna gå hem den lilla vägen utan att bli utsatt.
Jag sa till Burak att jag går och han bad mig och rådde mig tre gånger att ta bussen men jag sa nej.
Jag hann inte mer än upp på strandpromenaden innan en äcklig snubbe försökte stanna och prata med mig och hindra mig från att gå.
Jag blev flyförbannad och skrek på honom och spottade efter honom.
Jag gick ner till Burak igen och Burak blev givetvis vansinnig.
Han gick upp på strandpromenade för att nita denna snubben men fegisen stack iväg innan vi hann ifatt honom.
Självklart tog jag bussen efter det… hehe.

Jag tycker det är väldigt intressant och fråga mina turkiska vänner som har flickvän eller är förlovade och gifta.
Jag brukar alltid fråga dom om de vill att deras fru och framtida fru ska bära slöja.
Jag får samma svar från alla.
“Det är helt upp till henne. Jag råder henne bara för jag tror att det kan beskydda henne mer.”
Ni ska veta att denna slöja som muslimska kvinnor i Turkiet bär har de själva valt.
Jag känner flera fruar som har bärt heltäckande och sedan slutat med det och sedan fortsatt så eller tagit på sig igen.
Männen bestämmer definitivt inte, det har jag frågat fruarna själv i och med att jag tycker det är intressant och veta och för att jag ska kunna försvara mig själv när jag attackeras av fördomar.

Nu har jag svävat ut lite känner jag..
Det jag vill komma till är varför vi tjejer måste försvara oss så fruktansvärt hela tiden.
Jag känner lite att uttala dig inte innan du vet hur det ligger till.
Dra inte slutsatsen att jag blir tex inlåst innan du ens vet, vilket är en sjuk kommentar jag fått svara på en gång..
Fråga gärna vad ni vill ni som undrar men dra inte slutsatsen att det är så.
Ni lär bli förvånade varje gång ni frågar något och ser att det verkligen inte stämmer med verkligenheten.

Berätta gärna vad Du själv råkat ut för gällande fördomar!