Turkietblogg

Jag saknar ljudet av en minaret varje dag. Speciellt om det är någon som sjunger riktigt bra. Hela jag bara stannar upp, njuter och tänker. En glädje sprids över hela min kropp och jag känner ett ljus som omslingrar mig. Jag tänker på stunden just då, om hur det känns som att alla problem lättar. Jag tänker på min underbara man, hur viktigt detta är för honom. Det är nästan som att han överför sin känsla till mig. Jag känner hans glädje, jag känner hans lugn. 

 

Under utropet kallar man folket till att be.