Turkietblogg

Turkietblogg

Kulturkrock för Burak

Publicerad 2014-06-30 06:21:19 i Det typiska Turkiet,

Jag kom på en sak när jag var ute och traskade häromdagen.
Jag vet inte hur det fungerar i storstäderna i Sverige men i de små orterna här i söder, hälsar man när man går förbi varandra. Möter man tex någon i skogen under ens promenad hälsar man och ev småpratar lite om vädret. Cyklar det förbi någon på vägen när man tömmer soporna, då hälsar man. Går eller cyklar man om någon, då hälsar man. Går man förbi ett husbygge, då hälsar man. Man hälsar mycket, det är det jag vill komma till. Givetvis hälsar man inte på varenda kotte man går förbi inne i stan, utan det är mer om det inte är så mycket mer folk runtomkring.  
 
Efter att jag bott i Turkiet kom jag på att detta blir nog konstigt för Burak när han kommer hit.
Att jag hälsar, hälsar och hälsar. Han kommer tro att jag känner alla.
Därför berättade jag det för honom och han blev så klart lite överraskad.
"Alltså menar du att du hälsar på folk du inte ens känner, folk du aldrig träffat förut?"
Det blev så klart konstigt för Burak för om jag hade fortsatt som i Sverige när jag bodde i Turkiet hade jag kunnat råka illa ut. Haha.
Hade jag tex hälsat på en turkisk gubbe som jag inte känner, på strandpromenade i Alanya, hade han trott att jag varit jättekär och velat gifta mig med honom. 
 
Jag berättade för Burak att det behöver man inte vara rädd för i Sverige.
Att folk ska tro att man är kär och vill gifta sig med dom bara för att man hälsar.
Han kommer få lära sig den svenska kulturen och den svenska vett och etiketten. 
Att hälsa i Sverige är ju vett och etikett, likaså att vi tackar för allt så hälsar vi på allt.
 
Hittade en bild på google som stämmer in bra på Sverige.
 

Kommentarer

Postat av: Emma

Publicerad 2014-06-30 09:37:31

De hade vi mkt problem med i början tyvärr. Svartsjukan tog en ny nivå när han kom till mitt Sverige. Alla man hälsade å pratade med i mataffären, gamla klasskompisar, grannar, till å med mina kusiner som är som bröder för mig sågs som hot för honom.. Men det släppte med tiden, även om jag tvingades "hålla tillbaka" lite när man träffade någon. Man får helt enkelt sätta sig in i hans situation, för man vet ju hur det är efter år i Turkiet. Då förstår man på ett annat sätt. Hoppas de kommer gå bra å komma naturligt för er :)
En annan grej jag avskyr är att min man hatar att hålla i handen nära folk, eller visa ömhet alls nära folk. Han skulle aldrig lägga armen om mig på bio eller på bussen t,ex för de gör man inte i Turkiet. De är lite tråkigt :( för såna saker är så viktiga för oss tjejer. Han har blivit liiiiite bättre, men fortfarande lång väg att gå :p

Svar: Usch, det var ju inte så roligt men det är ju så att komma till ett nytt land. Jag hade jätteproblem med vissa saker i Turkiet när jag bodde där, likaväl som han kommer ha jätteproblem med vissa saker här :) Det är ju bara så. Men jag lärde mig till slut och det kommer ju Burak med göra. Burak har dock inget problem med att hålla hand i allmänheten. Det gör vi alltid! Däremot pussas och myser man ju inte mitt på stan. Det är ju turkarnas kultur, att man visar respekt mot andra människor och håller sånt inom sitt hem istället. Det blir säkert jättebra för er i slutändan! :) Man måste ju bara hitta den där mittpunkten :) Den kommer vi behöva leta efter länge också innan Burak kommit in riktigt i Sverige. Kram på dig!
Rebecka

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Rebecka Yücel

Turkietblogg. En blogg om min och min mans liv i Sverige efter livet i Turkiet. Renovering av huset och väntan på en liten i magen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela