Turkietblogg

Sån tur väl var ringde jag igen och lämnade ett meddelande. Barnmorskan i Sölvesborg hörde meddelandet med en gång och kunde ringa  upp. En halvtimme senare var jag och satte bedövning och två timmar efter där sköt vi in den. Jag säger bara aj, aj, aj, vad jag har ont nu! Armen värker minsta rörelsen. Plåstret skall sitta till imorgonkväll så då får jag be Burak dra bort plåstret. Finns inget värre än att dra bort ett plåster, helt seriöst!

Mellan varven jag var hemma under besöken gjorde jag en god frukost. Frukosten är inte detsamma där nere. I alle fall inte tillsammans med Burak. Nu står jag för frukosten, min kära gubbe! Jag vill inte ha ketchup och majonäs på morgonen...

Nu måste jag minsann färdigställa mitt rum så jag inte lämnar det helt vidrigt..